Förlåt att jag inte har bloggat på några dagar igen men igår på väg till min lektion så skulle jag gå ner för ett trappsteg och då bestämde sig min hjärna för att den inte ville att jag skulle gå till lektionen så jag landade snett med foten och den vek sig helt och jag ramlade ihop. Som tur var, var jag inte ensam Jenny och jag gick tillsammans så hon märkte att jag ramla ihop och skrek på rektorn som gick förbi och han skrek på spanska läraren att hon skulle hämta bandage, dom kom springandes med bandage och kylspray och lindade foten och jag ligger och gråter, sen skiter jag helt enkelt i min lektion och blir förd till rummet av fem elever och tre lärare haha kryckor kom även till mitt rum lite senare. Alla mina vänner sa att jag borde åkt till sjukhuset men lärarna sa att vi skulle vänta och se om svullnaden gick ner men det gjorde den inte så idag var skolsyster i skolan och hon sa att vi skulle åka till en privatklinik och de var det vi gjorde!

 

Vi åker dit runt 10 och det första vi gör är att gå till nån doktor som tar blodtrycket och kollar på foten och sen skickas vi till röntgen och jag tar två foton och var tvungen att vrida hela foten och det var ganska plågsamt, sen går vi tillbaka dit vi var först och han kollar på bilderna och bestämmer att jag inte behöver gips, det är jag väldigt glad över, han sa att jag hade en liten fraktur och foten hade hoppat ur led, inte undra på att jag hade ont och inte kunde sova på hela natten. Men han skrev en lapp med allt som jag skulle köpa på apoteket på sjukhuset och det jag skulle få istället för gips var ett bandage och någon stöd grej som skulle rätta till positionen på foten och fixa det brutna. Sen gick vi till någon som skulle sätta på den här feta grejen och han var en av de otrevligaste personerna jag har träffat, han var riktigt sur, jag satt och grät i väntrummet för jag hade så ont och då tycker han att det är lägligt att komma och trycka på min fraktur och fråga om det gör ont och börjar smörja in någon salva som ska läcka smärtan, det han gör, gör så otroligt ont och jag drar bort foten för jag gråter så mycket att jag pallar inte trycket längre och så säger att till Siv ,min skolsyster som är med mig på sjukhuset, "can you tell her to hold still and stop crying I can't do my job" och då lackar Siv på honom och frågar hur fan jag ska kunna få på mig den här grejen varje kväll när det gör så ont att han inte ens kan nudda och då blir läkaren bara surare och tvingar ner min fot i en ishink så min fot ska bedövas, sen krävs det två läkare för att få på mig den här stora grejen på min brutna fot och jag plågas. Men nu ligger i alla fall foten i rätt position och nu får den ligga där. Vet inte hur länge jag behöver den här grejen eller kryckorna, jag börjar få sår i mina händer på grund av kryckorna och min andra fot är helt slutkörd för jag lägger all vikt på den så imorgon ska jag stanna hemma från skolan hela dagen och vila, jag får inte gå någonstans förutom på toa.