Jag har inte bloggat på hela veckan nu igen men i måndags hade vi nog det värsta måndagsmötet hittills och jag vet seriöst inte ens hur jag ska kunna skriva om det, jag kan inte ens formulera ord för det som sas, men jag kan försöka. Vi alla visste att vi skulle få skäll pga av det som hände i fredags när vi var ute på klubb och drack alkohol, så alla var beredda på det, men inte på den nivån skäll det slutade med att vi fick, det var galet helt enkelt. Jag vet heller inte vilken sida jag ska stå på i argumentet, lärarnas eller elevernas. Till en början var det på lärarnas sida, men sen tog en av de vuxna som höll i mötet det för långt, jag tappade totalt ALL min respekt för den människan, han var bra i början och förklarade att reglerna har blivit skarpare och att vi gjorde fel för att vi blev för fulla och vi var okontrollerade, jag håller med och jag erkänner och det jag gjorde, men sen när han hoppar på en av killarna personligen och står och skriker honom i ansiktet när han inte gjorde något speciellt, där sprack det. Sen separerades killarna och tjejerna och hade olika mötet med samma kön på de vuxna, så alla tjejer gick till matsalen och där fortsatte mötet, det slutade med att ett 10-tal tjejer grät och var upprörda, en del tjejer var ledsna för att alkoholen nu mer är helt totalt förbjuden och man får inte ha alkohol i kroppen medans andra grät och var upprörda för att elever var brydde sig om alkoholen och på en del av människorna här på internatet som har betett sig dåligt. Det slutade med att jag var så sjukt arg på allt som pågick på både elever och lärare att jag uppgav ett av namnet på en person på internatet som jag känner har betett sig illa, så nu är de flesta killarna och en del tjejer VÄLDIGT sura på mig eller så hatar de mig rent av. För att jag sa namn och även innan jag sa det namnet har jag blivit påhoppad av killar och blivit retad flera gånger, därför kände jag att jag gjorde rätt, men nu har i alla fall ett flertal tjejer sagt att de är på min sida och det är speciellt två tjejer (Astrid och Erika) jag vill tacka för de är på min sida och de hjälper mig och även hela internatet, nu ska det bli skillnad. Jag har pratat med Hans (en av boardingföräldrarna) och de mesta jag känner och jag kan säga att han är på min sida och han gör verkligen allt för att hjälpa mig även om jag gjorde ett misstag i fredags! Det gillas starkt! Nog med måndagsmötet.

 

Igår pratade jag med min älskade bror Daniel och han berättade för mig att han och min andra bror Mattias hade skickat ett vykort när de var i Skottland på semester och att de var ungefär 2 veckor sen och att han hoppades att det skulle komma fram snart.

 

Och idag efter ha spenderat 55 hela dagar i Kenya fick jag mitt första mail från Eva där de stod att jag har post att hämta hos henne, lyckan som uppstod, även fast jag visste var det var, en sån liten grej gör verkligen mycket när man är här borta från allt och alla! Så tack min älskade bröder Daniel och Mattias, jag blev verkligen jätteglad, jag älskar er!