Under all denna skit som just nu pågår på internatet, som får en att inte kunna funktionera alls eftersom de ända man tänker på är kaosen som pågår för tillfället, därför kommer jag förmodligen inte blogga på ett tag. Jag ska försöka reda ut allt i min hjärna och försöka plugga också för jag har så jävla mycket att göra. Kommer inte säga så mycket om vad det är som händer här men jag kan säga att jag mår inte bra just nu och det är sån kaos att jag börjar tappa hoppet om det här året i Kenya som för övrigt skulle bli det bästa i mitt liv.

 

Men i alla fall under denna kaos så har jag fått tre paket nerskickat från mamma, pappa och min underbara kompis Fanny, mina första paket som kom hit och det gjorde mig lite gladare, tack så jättemycket till er som skickade paket till mig, nu kan jag i alla fall tröstäta! Jag älskar och saknar er alla massor! ♥

 

Nu är vi tillbaka från en underbar vecka på kusten, helt klart det bästa höstlovet i mitt liv hittills! Jag vill börja med att säga att jag önskar att jag var lika ambitiös som alla mina vänner och alla andra på internatet, och med det menar jag att jag tog inte en ända bild på hela veckan, inte ens en alltså och jag kommer inte orka blogga så himla mycket och detaljerat, och det känns som om att det ändå inte behövs för jag tar alla bilder från andra och ingen orkar läsa världens längsta blogginlägg och jag orkar inte skriva långt heller och för mycket detaljer gör det tråkigt och det förstör lite grejen. Men perfekt då är vi överrens. Alla bilder kommer antingen från Jenny Sara Elna Felicia Ebba eller Sofie, så ge dem all cred och inte mig hehe.

 

Bilresan dit tog 14 timmar när skolan hade sagt runt 10 timmar så det var ganska störande, det hjälpte inte heller att det var klibbigt som fan för att det var så varmt och fuktigt typ, vet inte varför allt var så klibbigt, snälla misstolka inte, det hjälpte inte heller med att jag var så stört sugen på Snickers och var hela resan så hade jag glömt den hemma (jag var sugen hela veckan därför), och när klockan var lite efter 8 så fick bussen motorstopp i kolmörkret och vi kom inte en ända meter till, det var ganska roligt om man tänker om några år men just då var det bara stört jobbigt och alla ville bara komma fram. Men det löste sig och vi kom framslut, gick och åt middag och gick och la oss, eftersom man var trött efter resan och jag skulle upp 7 dagen efter för att dyka!

 

Jag kommer inte kunna skriva så mycket om veckan i detalj för det mesta jag har gjort har involverat dykningen. Men jag kan säga att jag är officiellt en dykare med ett certifikat, jag har simmat runt i Nemos hem och sett alla karaktärer i Nemo utom blåsfisken och hajen, jag har pluggat och klarat provet, jag har dykt i poolen och lärt mig alla tekniker och nu kan jag det som behövs, jag har sett så sjuka grejer 18 meter ner i havet, jag har fått uppleva allt med mina underbara vänner. Jag har njutit så galet av de varma vädret, har ätit god mat, sett solnedgångar som var så vackra, har kommit så mycket närmre mina vänner och det känns så bra att jag inte ens kan beskriva. Det har även kommit upp nya internskämt i vårt gäng vilket tyder på att vi är nära varandra, kan inte ens beskriva det här höstlovet med ord, har haft en underbar tid och nu är vi tillbaka i rutinen och jag är en dykare med underbara vänner.

 

Så till bussresan hem, den tog också 14 timmar och det var en av de jobbigaste resorna i mitt liv, jag och Jenny fick båda magkramp och kunde knappt sitta upp, det gjorde så ont. Var i och för sig svullen under hela resan i Watamu men hade inte haft ont så det var så sjukt skönt när vi väl kom fram och kunde lägga oss i våra egna sängar igen och sova.

 

IMORGON KLOCKAN 6 PÅ MORGONEN BÄR DET AV MOT WATAMU! VI HAR OFFICIELLT HÖSTLOV! Nu kan jag äntligen slappna av och inte tänka på plugg på en vecka och bara njuta, sola och dyka! Jag kommer förmodligen inte kunna blogga eftersom jag inte tar med mig datorn dit och vet inte om det finns internet på hotellet! Jag kommer blogga igen om en vecka igen, jag kommer ta massor med bilder och om jag inte bloggar tills dess så hörs vi, ha det bäst i kalla Sverige där det snöar. Jag kommer tänka på er när jag ligger på stranden och det är 30 grader ;)

 

 

Nu är det bara torsdag och fredag kvar och sen åker vi klockan 6 på morgonen på lördag! Nu är det äntligen höstlov och det ska bli så stört skönt samtidigt som det ska bli så kul! Vi ska alltså till kusten, till Watamu, för dom som inte visste det, det är där jag ska dyka, njuta och spendera mitt höstlov. Det ska bli så skönt att komma iväg från skolan och allt plugg.

 

Som alla vet var jag väldigt deppig pga av mat och hemlängtan som jag skrev i förra inlägget, men nu kan jag säga att idag var en bra dag, både matväg och hemlängtaväg också. Och gissa vad vi fick till lunch idag? Spagetti och köttfärssås och den var faktiskt riktigt god, dessutom fick vi inte tagliattelle som jag hade trott, vi fick spagetti för första gången, jag skojar inte om jag var överlycklig. Dessutom på svenska lektionen precis innan lunchen fick jag det efterlängtade mailet igen från Eva att jag hade fått post, bara då var dagen helt underbar och komplett. Jag har även kommit en bra bit på min samhällsuppsats som jag vill bli klar med den här veckan, idag flöt allt på. Sen trodde jag att det inte skulle bli god middag eftersom att vi fick den bästa lunchen vi fått sen vi kom hit, men det visade sig att jag hade fel. Vi fick nämligen pannkakor, jag skojar inte ens, helt sinnessjukt bra matdag. Kan inte vara annat än överlycklig, eftersom det var även ett bra måndagsmöte, vi fick reda på allt kul vi kommer få göra nästa vecka när vi är på kusten på höstlov, allt inom dykningen osv, men vi fick även veta att vi kommer få åka till Junction imorgon, första gången på 5 veckor för mig, jag kommer äta den fetaste planet yoghurt skålen ni kan tänka er, så som jag har längtat. Brevet jag fick var från min älskade syster Alexandra och även hennes bebis Blu, min älskade systerson, jag började gråta när jag läste brevet, hon hade även skickat med 8 bilder på världens sötaste bebis, henne och min älskade pappa, och även ett Rosa Band för att jag ska kunna stötta Cancerfonden från Kenya, tack så hemskt mycket för brevet och bilderna, det gjorde min bra dag till en bäst dag, jag älskar dig Alexandra! ♥

 

Idag kan jag inte göra annat än att lyssna och kolla på Olle Hedberg - No Diggety och le!

 

Idag är jag lycklig

♥

Jag har nog världens bästa vänner här och hemma, jag fick nyss reda på att jag väntar på ett paket från Fanny, åh du är underbar, jag älskar dig. Och nu när jag sitter här på mitt rum och bara vill hem och deppar så knackar Sara på och ger mig svenskt godis, hon ger det till mig utan anledning för hon visste att jag var ledsen, och här är svenskt godis viktigt och de är värdefullt, och hon frågade om jag ville vara med på nudelstund senare ikväll för att slippa vara ensam. Du är underbar Sara och jag är så glad att vi hittade varandra, det går inte ene dag utan att vi skrattar ihjäl oss när vi är med varandra. Det gjorde min dag absolut bättre, så nu sitter jag här och äter svenskt godis och ska snart äta nudlar med Sara och Ebba. Tack så jättemycket Sara, jag gillar dig! ♥

 

Jag vill tillägna det här inlägget till mamma, pappa och Lasse för att ni lagar så sjukt god mat. Idag var en jobbig matdag, en jobbig dag i överlag, men jag ville bara ha svensk mat. Mamma som har lagat mat till mig hela mitt liv, pappa som har lagat mat till mig i 11 år och Lasse som lagade bland de godaste maträtterna jag ätit i mitt liv under ungefär ett års tid. Det här inlägger kommer förmodligen få mig att låta otacksam för allt här i Kenya men jag är verkligen inte otacksam bara det att vi äter samma maträtter varje vecka bara lite olika ordning på dom och de gör att man lätt tröttnar och inte tycker det är lika gott längre. Så idag efter skolan när jag satt i mitt rum och jag deppade för att jag var hungrig för att det var potatis till lunch, vilket var fjärde gången den här veckan (så fick vi det till middag också) så sökte jag på "spagetti och köttfärssås" på google och jag började gråta, alltså vem gör det om inte jag? Jag orkar inte, det är min absolut favoriträtt och jag har inte ätit det på 55 dagar och vi har inte fått spagetti en ända gång och vi får potatis fem gånger i veckan, och alla som känner mig vet att jag inte direkt gillar potatis. Bilderna som kom upp på google var seriöst de bästa jag skådat på hela veckan, jag kunde seriöst känna smaken av mammas gudomliga köttfärssås i munnen. Sen var jag tilläckligt dum att även söka på "köttbullar och makaroner" vilket bara blev värre, kände smaken av snabbmakaroner och ketchup i munnen, det är en smak jag alltid kommer älska. Sen spårade det ur, jag började söka på så stört många maträtter så sprack det, jag panikade och skrek, haha alltså seriöst det är inte bara mat, det är mitt liv, svensk mat, kommer aldrig kunna flytta utomlands när jag blir stor, man överlever inte utan såna saker. Tänkte även visa er vad jag saknar så kommer ni förstå. 
Ni ser nog vilka bilder som är från google och inte!

Sen började jag bara deppa allmänt över allt och de gjorde att jag fick hemlängtan på riktigt för tredje gången, jag började tänka på hur instängda vi är här och inte bara för att jag är grounded, utan för att de som hände på Westgate har hindrat oss till allt och sen när vi fick åka någonstans var min fot bruten så jag hoppade på kryckor och kunde inte följa med. Det känns som att man har gjort allt de finns att göra här på internatet och man börjar gå runt i cirklar och tröttar ut sig själv, och tröttnat på alla andra typ. Människor som inte finns här saknar jag massor just nu, t.ex. min syster, mamma, Maggan, mina vänner, Ove, min mormor även om vi inte träffas speciellt ofta, när man är ifrån allt och alla börjar man sakna exakt och det har snart gått 2 månader. Och det hjälper absolut inte med att jag har så ont i magen att jag knappt kan sitta, så måste jag läsa dykning och kan inte fokusera på något.

Jag har inte bloggat på hela veckan nu igen men i måndags hade vi nog det värsta måndagsmötet hittills och jag vet seriöst inte ens hur jag ska kunna skriva om det, jag kan inte ens formulera ord för det som sas, men jag kan försöka. Vi alla visste att vi skulle få skäll pga av det som hände i fredags när vi var ute på klubb och drack alkohol, så alla var beredda på det, men inte på den nivån skäll det slutade med att vi fick, det var galet helt enkelt. Jag vet heller inte vilken sida jag ska stå på i argumentet, lärarnas eller elevernas. Till en början var det på lärarnas sida, men sen tog en av de vuxna som höll i mötet det för långt, jag tappade totalt ALL min respekt för den människan, han var bra i början och förklarade att reglerna har blivit skarpare och att vi gjorde fel för att vi blev för fulla och vi var okontrollerade, jag håller med och jag erkänner och det jag gjorde, men sen när han hoppar på en av killarna personligen och står och skriker honom i ansiktet när han inte gjorde något speciellt, där sprack det. Sen separerades killarna och tjejerna och hade olika mötet med samma kön på de vuxna, så alla tjejer gick till matsalen och där fortsatte mötet, det slutade med att ett 10-tal tjejer grät och var upprörda, en del tjejer var ledsna för att alkoholen nu mer är helt totalt förbjuden och man får inte ha alkohol i kroppen medans andra grät och var upprörda för att elever var brydde sig om alkoholen och på en del av människorna här på internatet som har betett sig dåligt. Det slutade med att jag var så sjukt arg på allt som pågick på både elever och lärare att jag uppgav ett av namnet på en person på internatet som jag känner har betett sig illa, så nu är de flesta killarna och en del tjejer VÄLDIGT sura på mig eller så hatar de mig rent av. För att jag sa namn och även innan jag sa det namnet har jag blivit påhoppad av killar och blivit retad flera gånger, därför kände jag att jag gjorde rätt, men nu har i alla fall ett flertal tjejer sagt att de är på min sida och det är speciellt två tjejer (Astrid och Erika) jag vill tacka för de är på min sida och de hjälper mig och även hela internatet, nu ska det bli skillnad. Jag har pratat med Hans (en av boardingföräldrarna) och de mesta jag känner och jag kan säga att han är på min sida och han gör verkligen allt för att hjälpa mig även om jag gjorde ett misstag i fredags! Det gillas starkt! Nog med måndagsmötet.

 

Igår pratade jag med min älskade bror Daniel och han berättade för mig att han och min andra bror Mattias hade skickat ett vykort när de var i Skottland på semester och att de var ungefär 2 veckor sen och att han hoppades att det skulle komma fram snart.

 

Och idag efter ha spenderat 55 hela dagar i Kenya fick jag mitt första mail från Eva där de stod att jag har post att hämta hos henne, lyckan som uppstod, även fast jag visste var det var, en sån liten grej gör verkligen mycket när man är här borta från allt och alla! Så tack min älskade bröder Daniel och Mattias, jag blev verkligen jätteglad, jag älskar er!

 

Eftersom att det inte blev några kanelbullar i fredags så bestämde vi att vi skulle baka det igår istället, så det var de vi ägnade våran kväll till att göra. Vi bakade kanelbullar och satt i giraffrummet hela kvällen och gjorde absolut inget mer än att prata, det blev dock en tidig kväll, en väldigt lugn kväll för alla var väldigt trötta och vi orkade inte göra så mycket mer, så vid 9 gick alla vi tillbaka till våra rum och jag tror att jag sov tidigt för första gången på länge, somnade nog runt halv 11, var helt oroligt trött efter ha vaknat på natten av vattenforsar och ha skurat golvet hela dagen.

 

Min fredagkväll måste vart den bästa dagen hittills, helt klart.

På dagen igår så var vi på studiebesök på Kitengela Glass, det skulle ta ungefär 4 timmar och vi skulle vara tillbaka vid lunch klockan 12 men nej det tog dessvärre hela dagen, pga av trafiken, 1 timmes bilresa blev 2 och en halv timme som en kille i min klass sa "det känns som om jag lever i en buss" och bror jag känner exakt samma vi åker buss hela tiden haha och det tar alltid så stört lång tid, så vi kom tillbaka klockan 3 och då åt vi lunch, herregud va hungrig jag var då. Men det var ändå inte helt ovärt vi såg fina saker och guiden var en av de härligaste personerna jag träffat. Sedan direkt efter vi kommer tillbaka, så åker jag iväg till ett mindre shoppingcenter, jag kommer alltså ut till ett köpcentrum för första gånger på tre veckor, det kändes helt stört. Man hade självklart lite ångest för att gå runt bland stora folkmängder och det hjälpte inte alls att det blev strömavbrott när vi stod längst in i Nakumatt och handlade, men det löste sig. Vi lever liksom fortfarande.

 

Men för att komma till kvällen, ÅH HERREGUD, det var seriöst så kungligt så att jag inte ens kan skriva allt här för jag vet att för många vuxna läser min blogg, vi var på en klubb, rökte vattenpipa, drack, jag drack lite för mycket, jag dansade på min trasiga fot så den är värre igen, jag ramlade och jag hade vita jeans på mig dom har vart renare, men jag hade lätt den bästa kvällen i mitt liv typ och jag kirrade gratis dricka från baren och kirrade bartenderns nummer. Det slutade i alla fall med att jag blev grounded, alltså jag har utegångsförbud för att jag var för full och inte kunde gå själv, haha det låter jättehemskt och jag vet att många kommer bli besvikna på mig, men faktiskt så lever jag livet här och det kommer inte hända fler gånger för jag vill inte bli så full igen, men jag ångrar faktiskt ingenting, jag hade en av de bästa kvällarna i mitt liv! Men jag måste tacka Majken, Hedda, Julia och Sofie lite extra kan varit flera för ni hjälpte mig så mycket, skulle inte klarat mig utan er! Jag har tyvärr inga bilder, jag ska försöka be om några från någon som tog kort haha, men sen kom jag i alla fall hem och deckade stenhårt.

 

Men det varade inte så länge, jag vaknade av ett skumt ljud klockan 10 över fem och trodde Jenny spillde ut vatten på golvet, men det var ett för långt ljud för att hon bara skulle spilla vatten och jag öppnade ögonen och såg att det rann vatten från hela taket, det droppade inte heller, det forsade verkligen ner och jag och Jenny kollar på varandra med en blick som inte ens går att beskriva, vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta. När vi väl insåg vad som hade hänt så reagerade vi och ställde en hink under vattnet och försöker fatta vad det är som händer, helt plötsligt märker jag att det inte bara kommer vatten från ett ställe och jag känner att jag får vatten på huvudet och kollar upp, då har det börjat forsa ovanför mig också och i all panik flyttade jag min säng snabbt som fan ut från vägen och satte mig på stolen och kolla på Jenny och började skratta. Vi bestämde oss för att ringa vår boardingförälder som jobbade och frågade om han kunde komma vilket han gjorde, det visade sig att på våningen ovanför oss hade någon glömt stänga av duschen och det var vattenbrist så hade vattnet kommit tillbaka och duschen hade bara börjat rinna, efter att vi hade ställt ut tre hinkar, flyttat på sängarna, räddat alla kablar från vatten så slutade det forsa och vi bestämde att vi skulle sova istället, vi orkade inte klockan halv 6 ens göra något åt det. Vi vaknade sen igen vid 9 och förstod att vi var tvungna att göra något, min säng var dyngsur och det var en pool på golvet, bara börja simma, vi försökte moppa upp allt men det var helt omöjligt så vi körde att jag sopade med en kvast allt vatten upp på två skyfflar som Jenny höll i, det visade sig vara över 50 liter vatten på bara vårt golv.... Så efter en lång tid med skurandes bakfull så var det torrt och nu har vi bara ett vattenskadat tak men det är lugnt!

 

"Välkommen in till 8C, dubbelrummet med egen swimmingpool!" Både bilden och citatet är från Jennys blogg, www.jennyskenya.blogg.se
Det gick för övrigt inte att fota vattennivån på golvet eftersom det var helt mörkt och det går inte att beskriva, det gick bara att förstå om man var där.

 

Nu måste jag plugga dykning, har 178 sidor att lära mig på fem dagar!
Det förövrigt ingen/inga kanelbullar igår på kanelbullens dag, så vi ska baka det idag istället!

 

Den här veckan har vart både jobbig och rolig, det har hänt ganska mycket faktiskt vilket inte är så vanligt här om veckorna, det låter som om mitt liv är fett trist och det händer ingenting det är inte så bara att skolveckor händer det inte speciellt händelserika saker som ni bryr er om.
I måndags var sista dagen att bestämma sig om man vill ta dykarcert när vi är på kusten på höstlovet och jag har vart osäker hela tiden och jag har verkligen inte kunnat bestämma mig, det har vart så många faktorer jag har vart tvungen att tänka på, t.ex. det skulle kosta mig 50 000 shilling vilket är 3200 kr och jag måste betala dig själv, att man ska 18 meter ner i havet RAKT NER, tänk om mina lungor sprängs för jag gör fel, massa sånt, men det slutade med att Elna och Felicia övertygade mig om att jag skulle göra det och jag skrev upp mig, och idag betalade jag halva kostnaden som en deposition så nu är det klart! Jag ska dyka 18 meter ner i havet och simma bland hajar!